Bra att veta om prints och multiplar

Grundtanken bakom prints och multiplar är att göra ett motiv tillgängligt för en större publik och för en billigare penning än ett original. Historiska exempel på prints (grafiska blad) är Francisco de Goya som sålde sina etsade blad fyllda med samhällskritik på Madrids gator i slutet på 1700-talet. Samma tanke hade Banksy i början på 2000-talet när han började trycka prints som sedan signerades och såldes till en billig penning i London. 

Säkrare certifieringssystem har gjort vissa konstnärers prints till hett eftertraktade samlarobjekt. Genom prints och multiplar finns det fantastiska möjligheter att bygga upp en intressant samling med viktiga konstnärer till en låg kostnad. 

Låt oss börja med att reda ut terminologin. 

1. Vad är ett print? 

Vi kommer i fortsättningen använda termen print i stället för grafiskt blad. Jag är emot anglifieringen av svenskan, men, ordet print är numera ett vedertaget begrepp i konstsammanhang.

Print är ett samlingsnamn för blad som har tryckts genom en rad olika trycktekniker. Framförallt följande sex: 

Etsning. Med en etsnål skrapar en konstnär en bild på en metallplåt täckt med vax. Denna plåt sänks sedan ner i syra som äter i metallen som exponeras av de repade linjerna. Ju längre plåten är kvar i syran, desto djupare och mörkare blir linjen. Plåten rengörs, sen fylls linjerna med bläck återigen och sedan rengörs plåten igen så att endast de snittade linjerna är fyllda med bläck. Fuktat papper och en skyddsduk placeras över plåten som pressas genom en etspress – trycket som tvingar papperet in i de etsade linjerna för att plocka upp bläcket. Bilden skrivs ut spegelvänt och en fördjupning, känd som ”plåtmärket”, lämnas av plåtens kanter.

Etsning har ofta använts för att uppnå extremt känsliga svartvita bilder, från den gamla mästartiden till modern tid. Rembrandt använde den här tekniken för att uppnå atmosfäriska effekter. Fransisco de Goya använde etsningar för att trycka upp humoristisk samhällskritik i massupplaga som han sedan sålde på Madrids gator, en tradition som Banksy återupptog på tidigt 2000-tal.

Litografi: Konstnären ritar på en trycksten med hjälp av ett fettbaserat medium – normalt speciella litografiska kritor, eller oljigt bläck som liknar tuschpennor. Stenen behandlas sedan med en kemisk lösning som säkerställer att bilden kommer att attrahera tryckfärg och att tomma områden stöter bort bläck och drar till sig vatten. Ett lösningsmedel ”fixerar” bilden och ytan fuktas med vatten. Oljebaserat bläck appliceras sedan på stenen med en rulle och fäster endast på bilden. Slutligen placeras tryckstenen i en litografisk press och täcks med fuktigt papper och kartong – sedan pressas papperet mot stenen med en jämt fördelad kraft. Bilden blir tryckt spegelvänt. Vill man trycka komplexa bilder i flera färger kan man upprepa processen med olika stenar.

Litografi

Carmen, Salvador Dali 1970.

Litografi öppnade upp tryck för konstnärer som annars var ovilliga att lära sig de tekniska färdigheter som behövs för att skapa träsnitt eller etsningar, eftersom många av verktygen som användes i litografitryck var vanliga penslar och pennor. Litografi blev först känd genom Henri de Toulouse-Lautrec på 1800-talet, men har blivit omfamnad av många av de stora konstnärerna från efterkrigstiden, inklusive Pablo Picasso, Joan Miró, David Hockney och Jasper Johns.

Screenprint: En bild skärs till ett pappers- eller plastfilm och skapar en stencil. Denna stencil placeras sedan i en ram som har ett lager av fint nät som sträcker sig över den och bildar en “screen”, eller skärm. Ett pappersark placeras under skärmen och bläck trycks genom stencilen uppifrån med hjälp av ett gummiblad eller en gummiskrapa. Endast utskurna delar av stenciltrycket låter färgen passera till det underliggande bladet. Förutom stenciler kan en fotografisk bild återges på skärmen med hjälp av ljuskänsliga gelatiner. Detta var en oerhört viktig innovation för Andy Warhol och andra kolleger inom den tidiga pop-konsten. Screenprint är den enda tekniken som inte ger spegelvända motiv. 

Screenprint

NOLA, Banksy 2008.

Träsnitt: En bild ritas på ett träblock innan ytan ristas in med skärverktyg. De resulterande upphöjda delarna av blocket beläggs sedan med bläck med en rulle. Ett pappersark placeras ovanpå och trycket appliceras, vilket ger ett intryck av blockets upphöjda områden. Träsnitt är den äldsta tryckprocessen. Det var av särskilt intresse för de tyska expressionisterna inklusive Ernst Ludwig Kirchner, och det fortsätter att vara relevant idag – konstnärer som Donald Judd, Damien Hirst och David Shrigley har alla använt det.

Linoleum. I princip samma metod som träsnitt. Man ritar upp en bild på en linoleumplatta, därfefter skär man bort de delar av linoleumplattan som inta ske färga av sig på bladet när man sedan trycker. Vanligtvis ristar man skåror i linjerna till den figur man ritat. Dessa skåror blir sedan vita linjer mot en enfärgad bakgrund. Ganska effektfullt, men samtidigt enkelt. 

Linoleumtryck

Porträtt av Jaqueline, Pablo Picasso 1962.

Giclée: Ett samlingsnamn för all typ av utskrift på papper från en digital källa. Vanligtvis utskrift på bläckstråleskrivare eller laser. Jag skulle tro att termen skapades när fotografiska prints blev vanliga och man ville att själva tryckmetoden skulle låta lite finare än “utskrivet på inkjetskrivare”. 

2. Vad betyder AP, PP, BAT, etc? 

Majoriteten av printen tillhör huvudupplagan. Numreringen anger på vilken plats i upplagan ditt print trycktes och hur stor upplagan är:  Ex 65 / 300. Förutom huvudupplagan finns det ett antal specialfall:

Backdoorprints: Normal provtrycks det ett antal blad för att kalibrera färger. Dessa blad varken signeras eller numreras, och kasseras i det flesta fall. Det finns dock ett antal tidiga Banksy motiv där POW-tryckarna sålde eller skänkte bort osignerade och onumrerade prints. 

AP – Artist’s Proof: Under konsttryckandets tidiga dagar brukade tryckplåtarna slitas ut ganska snabbt. Därför ville konstnären själv behålla de första bladen i upplagan. Därav namnet, Artist Proof eller AP som förkortningen lyder.

Tekniken har förbättrats och idag har alla prints i en upplaga samma kvalitet. Traditionen med att ha en specialutgåva inom upplagan har dock fastnat. Eftersom konstvärlden älskar sällsynthet och eftersom det finns färre AP än vanliga tryck så ligger AP ca 30% dyrare än ett blad i upplagan. Numreringen av AP sker på samma sätt som bladen i upplagan. T ex:  AP 1/30

PP –  Printer’s Proof: Traditionellt gav konstnären ett antal blad till tryckaren som del av betalningen. Därav namnet. Ett printers proof är i princip samma som AP förutom att det trycks ännu färre av dem. De ger en ännu mer exklusiv möjlighet för en samlare att äga något mycket unikt och normalt ligger priset på en PP något högre än AP. 

HC – Hors Commerce: Hors Commerce-tryck, eller HC som de kallas, liknar mycket Artist Proofs förutom att de bara är tillgängliga via artisten direkt. Traditionellt fick konstnären ett antal väl tryckta exemplar av utgivaren som en gåva för att ha låtit utgivaren trycka upplagan. Uttrycket «Hors Commerce» betyder “Out of Trade” på engelska.

Av alla “specialprints” är HC mest värdefulla, eftersom de är mer sällsynta.

BAT – Bon à Tirer: Bokstavligen “okej att trycka”.  Bon à tirer (ibland förkortat som b.a.t.) är det slutgiltiga testtrycket, den print som konstnären godkänner och genom att skriva BAT på bladet meddelar hen tryckaren att det är så utgåvan ska se ut.

Det finns bara en BAT för en upplaga, vilket gör det till det mest eftertrakade trycket i hela upplagan. Dock, ett alltmer sällsynt förfarande. 

3. Är ett print mer än bara en kopia av ett original?

Även om printmakeriet handlar om att reproducera en bild är ett print mer än bara en kopia av ett original. Det är helt klart ett konstverk i sin egen rätt. Det finns ett nära samarbete mellan konstnären och tryckeriet. Färgblandningen ska bli rätt, pappret ska passa med motivet, det finns tusen detaljer som ska stämma. Skickliga konsttryckare – de som jobbar med konstnären för att producera en utgåva – är mycket skickliga tekniker och är ofta konstnärer i sig.

Prints trycks inte i stora serier som endast är avsedda för kommersiell försäljning. Det är stor skillnad på konstryck och offset, dvs industriella tryckpressar. Printsen trycks på ett hantverksmässigt sätt i begränsade upplagor och bör vara numrerade och signerade av konstnären. De bör anges vem som gav ut upplagan för första försäljning – antingen konstnären, ett kommersiellt galleri eller en utgivare (publisher). I idealfallet får samlaren ett COA, äkthetsintyg och det sker en registrering av ägaren till varje verk. Slutsatsen är att grafiska blad är konstverk och många gånger lika viktiga för konstnären som teckningar eller andra verk på papper.

Konstnärer som Banksy har verkligen satsat på prints, och flera av Banksys printmotiv finns endast som prints. Man kan säga att printtryckandet är en central del i Banksy’s konstnärsskap. 

4. Vad är en multipel? 

Inom Urban Art är multiplar enormt vanliga. En multipel är ett verk som har gjorts i en definierad upplaga, och det kan vara tillverkat med olika material och olika tekniker. T ex: Picassos keramik anses vara multiplar. Banksy har också mycket multiplar, bl a finns det en upplaga på 25 dukar med verket Girl with Balloon, alla i princip identiska, men handgjorda i spray och stencil på duk. 

Ofta används förkortningen HPM – Hand Painted Multiple. Men som sagt, multipel gäller ofta även skulpturer – små bronsstatyer görs ofta i upplagor på 25 för att utnyttja gjutformen, och kallas därför för multiplar. 

Kan man köpa en Banksy?

Många associerar Banksy med gatukonst och det är onekligen den inriktningen Banksyprojektet är mest känt för, åtminstone i Sverige. Men, sedan slutet på nittiotalet har Banksy producerat ca 1 200 verk i olika tekniker; oljemålningar, akrylmålningar, teckningar, skulpturer och installationer. Banksy är sedan slutet på 00-talet en etablerad konstnär på de stora auktionerna i London och New […] Läs mer ›

Varför samla konst?

Varför inte bara njuta av konst som visas på utställningar och museer? Varför köper man konst egentligen? Mänsklig fåfänga, egotripp eller kultursnobbism? Det finns som alltid flera olika sätt att dela in och kategorisera mänskliga beteenden. Följande resonemang utgår från min personliga erfarenhet av konstsamlande. Det finns tre huvudsakliga motiv att samla på konst.  Ren […] Läs mer ›